Hej!

Jag har tagit det tunga beslut att avsluta mitt år tidigare. Detta kommer nog som en chock för de flesta, även så för mig. För jag har haft det så himla bra, kunde verkligen inte fått en bättre familj. Jag känner att jag vill hem eftersom min pojkvän är sjuk och jag vill finnas där för honom i denna tuffa tid.



Det var inte ett lätt beslut, det ska ni veta. Att lämna denna underbara familj som jag har här och alla fina vänner.. Speciellt Greta..


LAAAV.

Som alla sagt till mig måste jag vara självisk och tänka på vad JAG mår bäst av och då kom svaret ganska lätt. Torbjörn är den jag vill spendera mitt liv med och det betyder att jag vill finnas där för honom i tuffa tider och jag hade ångrat mig för alltid om jag inte funnits för honom genom detta.



Min familj här borta är så otrligt fina till mig, jag kan aldrig uttrycka min tacksamhet mot dem. Den kommer aldrig vara tillräcklig, kan inte förklara i ord hur mycket dem betyder för mig.

Min kloka värdmamma Andrea säger "Gud ger inte oss utmaningar som vi inte klarar av och det finns en mening med allt".. Hon har rätt, jag följer mitt hjärta och det tar mig hem till Sverige igen.


Tack för allt du gör för mig. <3

Ni får gärna tycka att jag ger upp och borde stanna och fullfölja mitt år, jag bryr mig inte vad ni tycker.

Ni kan komma tillbaks och säga något när ni suttit i samma situation och om ni varit i samma sits och klarat av att stanna. Cred till er!

Jag ser mitt beslut att avsluta tidigare som att jag håller fast vid den jag och är vad jag tror på och hur jag blivit uppfostrad. Att man ska finnas där för dem man älskar i vått och torrt, i jobbiga siturationer och nör livet bara leker på. Jag vet vem jag är och jag är den som tänker på alla andra före mig själv och kommer alltid vara den person och det är något jag är stolt över. Nu ska jag hem och fortsätta mitt liv där hemma, detta är ett nytt kapitel och jag är nöjd med mitt beslut.


Ingen kan ta mina minnen och erfarenheter ifrån mig.

Till min "värd"familj, Jag känner mig så himla lycklig att jag fått träffa er och att få bo med er har varit en ära. Ni är så underbara personer allihopa och jag har lärt mig så himla mycket från er. Jag kommer ALDRIG glömma er och jag hoppas att jag haft en positiv inverkan på era liv också. Jag ÄLSKAR er, ni vet vad jag tycker om er.



Jag åker ifrån USA på torsdag eftermiddag och landar i Köpenhamn tidigt fredag morgon och då börjar ett nytt kapitel i mitt liv. Det är väldigt jobbigt att lämna familjen här, men jag vet att vi kommer hålla kontakten och det är jag glad för.

Tack till alla som följt bloggen, era kommentarer har fått upp mitt humör många gånger.


Första bilden jag la upp i bloggen. Tänk att jag faktiskt tog mig hit trots allt.

Till alla blivande au-pairer, TA STEGET OCH ÅK IVÄG. Jag ångra inte en sekund av mina 7 månader här, låt er heller inte skrämmas av att någon där hemma kan bli sjuk så som det blev i mitt fall.. De hade blivit sjuka även om ni varit hemma och du hade stått utan din erfarenhet. Allt löser sig, ingenting är omöjligt!


Jag har världens finaste värdbarn och dem är i mitt hjärta för alltid.


Du är i mitt hjärta för alltid.

Kraam från Emeliee